Trött o halvt ledsen..

Samma visa idag. vaknade nyss, har bäddat sängen och har knäppt på kaffebryggaren. Kanske därför jag känner mig däven. Somnade ganska hyffsat igår tror jag.

Nu finns det frukost klart till mig. Ska även beställa hem omega 3 - Diana sa att det det hjälpa till. Det är klart det är så - har man inte alla viktiga grejer i kroppen så är det klart att den inte mår bra. När vi har byggt om på framsidan har jag ju inte varit jätte duktig på att äta sådan "nyttig" mat som jag brukar äta. Fy på mig. Men det var två dagar, så det får gå ändå.

Pusshej!

Uppskattning... och annat..

Ibland förstår jag inte på mig själv. Sedan jag blev gravid så har jag märkt att jag inte uppskattar en del saker så som jag gjorde förr... av samtliga gånger handlar det om materiella ting. Ett ex. Har i typ tre, fyra mån längtat efter min dator - att kunna skriva i bloggen, att kunna lägga ut bilder, lyssna på musik osv osv osv. Jag fick bli glad i en dag, dagen efter gick laddkabeln sönder, bara att lämna in, jaha två veckors leveranstid. Men idag fick jag hem min dator, jag kände adrenalinet när Victor kom hem med den lilla lådan där laddaren ligger. Kopplar in - allt funkar. JIPPIE, eller ja det var så jag ville känna.. men sedan kände jag något annat, en ledsamhetskänsla. VARFÖR? Jag borde ju sitta här och vara skitglad, hoppa av glädje. Men nehe då.. Jag antar att det är detta som kallas för hormoner som jag tjatat om. Däremot om jag får en spark - då skulle jag kunna öppna fönstret och bara vråla av lycka. Man funkar rätt konstigt när man är gravid. Jaja hur som. Nu kommer nästa sak att vara ledsen över. Jag känner att jag inte hinner med andra saker nu. Vännerna.. jag får SÅ dåligt samvete och mår SÅ dåligt över att jag inte hinner och inte räcker till. Men just nu håller vi på med framsidan och det tar sån tid. Det är inte klart än då det är fogsanden som tar tid. Man lägger på lager på lager på lager på lager eftersom det sjunker ner, ett riktigt evighetsgöra. Sen i måndags åkte ju Selma vilket inte var planerat utan bestämdes över en helg typ. Jaja, ni ska inte tycka synd om mig - men jag vill bara förklara hur dant det är. Önskar det fanns fler timmar på dygnet så man hann med allt man önskade.

Nej nu måste jag verkligen få någonting gjort här hemma, insidan ska ju städas också. Ligger jord och grus överallt.

Ha det gott alla vänner och ni andra som följer bloggen, älskar er!
Puss och kram!

Ledsen...

Det är så tungt och tomt.... utan våran lilla Selma.. Idag(igår) åkte hon till Västervik. För er som undrar varför så är det för att Selma kräver alldeles för mycket energi, vi har inte den någon av oss då det har gått så långt. Jag lämnade mobilen hemma sen åkte jag iväg (har ännu inte vågat kolla hur många missade samtal jag har).. att vara hemma själv när hon åkt hade jag inte klarat av. För hur jobbig och stressad hon än har varit så har hon varit lugn med mig och Victor.. då är hon helt underbar - en knähund som älskar mys, gos och närhet. Hon är mer kelsjuk än vad Bella är. Skillnaden där är väl att Bella vet att hon är liten, Selma vet inte att hon är stor. Utan hon tror att hon är lika liten som Bella typ, ibland passar det liksom inte in vilket hade blivit en fara för den kommande bebben. För ett tag sen skickade vi till och med in en ansökan till hundcoachen men utan reultat så jag får väl glädja mig med att det finns fler som får det som oss, det är bara synd att man måste lämna bort dem för att de är jobbiga. Så gör man ju inte direkt med barn, SOM TUR ÄR.

I övrigt så mår jag ganska bra. Jessicka och Tessan.... ledsen att jag inte hört av mig... men har inte orkat. Jag vänder mig till en enhet just nu och det är Victor, mammi och pappi. Jag må vara en usel vän, ja... men allt är liksom upp och ner..

Klockan är nu 04.34 - kan inte sova.. tänker på allt.. livet har blivit så annorlunda, det känns så konstigt. Jag och Victor måste bygga upp lite under hans semester då allt har varit kaos, eller jag har varit kaos rättare sagt. Det är nog inte lätt att ha en gravid sambo som typ gråter för jämnan.. men det har ju varit så mycket och vi behöver verkligen tag hand om varandra nu. Det är inte så att vi har problem, vi är ju världens lyckligaste men när det händer mycket i livet så blir jag väldigt påverkad av det. Men det som inte dödar det härdar och jag börjar känna mig stark igen. Älskling det är du och jag mot världen och jag längtar tills våran "Michael Jackson" kommer ut, har döpt om han nu IGEN haha för att vi tittade på Michael Jackson förrut och när dem spelade "Will you be there" så var han alldeles galen i magen, hade på ganska hög volym så han lär ha hört :-) Nu ska jag försöka sova. Lägger in låten, den är RIKTIGT bra.

Magen v 19 (18+0)

Mm..

Skulle ha lagt upp kort från Gravdendal, men hade ingen täckning, och det är alldeles för många bilderså jag orkar inte fixa med det nu.. Kan nog använda min egen dator nästa vecka kanske. Just nu mår jag skit. Allt är bra med mig och bebis men det är andra saker... skit, skit, skit. Kanske inte kommer skriva på ett tag...

Mot Gravendal

Vi börjar resan från kumla, jag och morfar. Pusshej

Lever han eller inte?

Ja jag ger mig fan på att han lever... Nu har jag tittat på en video i några dagar och funderat och funderat.. och ju mer jag tittar på den destu mer ser man hur han börjar resa sig upp.. Jag tänker inte spekulera detta något mer i bloggen då det kanske finns folk som blir ledsna eller tar illa vid sig... men jag tror att stjärnan lever... Titta och bedöm själva!

www.aftonbladet.se/webbtv/noje/article5447370.ab