Jahopp...

Ska man våga sig på att blogga igen!?

Kommer nog inte att blogga flitigt. har nästan tröttnat på det. Vet aldrig vad jag ska skriva. Finns inte så mycket att skriva om med graviditeten heller förutom att det är en enorm längtan men även en FANTASTISK resa som jag kommer sakna, (speciellt sparkarna) trots ett illamående som inte riktigt har lagt sig. Men det gör inget. För jag har en fantastisk underbar liten skrutt i min mage. Jag har liksom inte fattat det än, trots att han bökar på som tusan hela tiden, det är helt ofattbart och jag kan inte förstå att jag ska bli mamma, eller att Victor ska bli pappa. Förstår heller inte att jag ska ligga och föda barn om några mån, haha, nej.. jag vågar nog inte vara med då, någon annan får göra det åt mig =) Eller så tar jag det som det kommer, det kommer göra SJUKT ont, och jag kommer säkert vilja åka hem flera gånger och skita i det.. ska erkänna att jag faktiskt är lite rädd. Men kvinnor har ju i alla år föde barn så varför skulle inte jag klara det också!? Klart jag gör *pepping, pepping* Spelar faktiskt ingen roll när folk säger att alla klarar det, du klarar det bla bla, för det är mig det handlar om nu, jag ska få vara med om något som jag aldrig har kunnat föreställa mig om hur det ska vara, har lyssnat och läst så mycket förlossningsberättelser, men jag kan fortfarande inte fatta att JAG ska få vara med om det.

Victor har precis börjat jobba, eller ja.. han är redan inne på sin andra vecka.. jag saknar att ligga och kramas på morgonen, när Victor kryper ner o pratar med lillen och klappar på magen, det är bara så sjukt underbart. Det som också är underbart är när man vaknar och känner en spark, det är så sjukt underbart, det går bara inte att beskriva den glädjen som rusar i hela kroppen.

- Här är i allafall magen i V 25, mamma älskar dig lille Tuss!

Puss och kram.