torsdag 16 juli 2009

Uppskattning... och annat..

Ibland förstår jag inte på mig själv. Sedan jag blev gravid så har jag märkt att jag inte uppskattar en del saker så som jag gjorde förr... av samtliga gånger handlar det om materiella ting. Ett ex. Har i typ tre, fyra mån längtat efter min dator - att kunna skriva i bloggen, att kunna lägga ut bilder, lyssna på musik osv osv osv. Jag fick bli glad i en dag, dagen efter gick laddkabeln sönder, bara att lämna in, jaha två veckors leveranstid. Men idag fick jag hem min dator, jag kände adrenalinet när Victor kom hem med den lilla lådan där laddaren ligger. Kopplar in - allt funkar. JIPPIE, eller ja det var så jag ville känna.. men sedan kände jag något annat, en ledsamhetskänsla. VARFÖR? Jag borde ju sitta här och vara skitglad, hoppa av glädje. Men nehe då.. Jag antar att det är detta som kallas för hormoner som jag tjatat om. Däremot om jag får en spark - då skulle jag kunna öppna fönstret och bara vråla av lycka. Man funkar rätt konstigt när man är gravid. Jaja hur som. Nu kommer nästa sak att vara ledsen över. Jag känner att jag inte hinner med andra saker nu. Vännerna.. jag får SÅ dåligt samvete och mår SÅ dåligt över att jag inte hinner och inte räcker till. Men just nu håller vi på med framsidan och det tar sån tid. Det är inte klart än då det är fogsanden som tar tid. Man lägger på lager på lager på lager på lager eftersom det sjunker ner, ett riktigt evighetsgöra. Sen i måndags åkte ju Selma vilket inte var planerat utan bestämdes över en helg typ. Jaja, ni ska inte tycka synd om mig - men jag vill bara förklara hur dant det är. Önskar det fanns fler timmar på dygnet så man hann med allt man önskade.

Nej nu måste jag verkligen få någonting gjort här hemma, insidan ska ju städas också. Ligger jord och grus överallt.

Ha det gott alla vänner och ni andra som följer bloggen, älskar er!
Puss och kram!

3 kommentarer:

  1. iih, en spark <3 jag tycker i alla fall att du är duktig som orkar hålla på att fixa och dona :) victor kan va glad att han har dig :) <3

    SvaraRadera
  2. Oj men gumman, det är faktiskt normalt att känna så när man är gravid. Många har en liten period då dom hamnar i en liten mini depression och mår dåligt helt utan orsak. Det är normalt, tro det eller ej. Många gånger kan det hjälpa med att äta Omega 3 tabletter för gravida och ammande kvinnor, det är nått som är väldigt viktigt att äta. Motionera hjälper oxå och att vila när man är trött. Du vet säkert redan allt det här, men jag nämner det ändå ifall att.

    Dina vänner kommer att förstå om du förklarar hur du känner, om dom är goda vänner så gör dom det. Man räcker inte till, livet håller på att ändras för en, hela ens livsstill ändras redan från att man vet att man är gravid.. I know! =)

    Lycka till gumman och håll ut. Snart vänder det.
    Kram
    /Diana

    SvaraRadera
  3. Gumman - jag vet vad du pratar om efterom man har gått igenom samma sak typ 3 ggr! *Phew* Men DU finns ju DÄR o man ska INTE känna dåligt samvete tyckte jag ngn skrev till mig i ett sms härom dagen! *L stort* Precis som Diana skriver så är man vänner ändå OM man ändå finns där... Vännskap ska vara kravlöst - det ska ändå funka även om man inte hörs av varje dag osv... Du har MASSOR att gå igenom just nu med hormoner - din egna kropp som blir anorlunda, Victor (Han har semester nu - NJUT TILLSAMMANS) osv... Lev Anna utan ett dåligt samvete! Jag fins här iaf - o det hoppas jag att du känner. Läs mitt inlägg om majonäsburken o 2 koppar kaffe om o om igen hjärtat mitt så ska du se vad det stämmer! ÄLSKAR DIG!!!!!! Puss

    SvaraRadera